magnusmalm
Magnus Malm, mai 2017. Foto: Lasse Bengtsson

Vetekornets lag

Tillbaka till källorna. Det är där förnyelsen börjar.
Det blir utgångspunkten för bibeltimmarna på sommarens festival med Magnus Malm.

Magnus Malm bor i en anrik kulturbygd utanför Vårgårda några mil öster om Göteborg. Medeltidskyrkan i Asklanda ligger ett par stenkast bort, huset är omgivet av hagmark med höga ekar. Nutida forskning anser att detta var det första området som kristnades i Sverige när vikingarna kom tillbaka från kelternas land.

I sina senaste två böcker har Magnus avhandlat ett och samma tema: sekulariseringen, avkristningen. Och han hävdar att det är kyrkan själv som bäddat, och bäddar, för denna utveckling. Med ett profetiskt anslag granskar han vår tid med kritiska ögon och analytisk skärpa.

När kyrkan själv går vilse i den postmoderna tiden har hon knappast något svar att erbjuda den sökande nutidsmänniskan. Och ställer kyrkan aldrig frågan Vad söker du? för att fånga människors längtan, är risken stor att kyrkan töms på efterföljare, menar han.

”När kyrkan inte längre är en gemenskap av bröder och systrar utan ett program, ett utbud, en verksamhet, då kan hon inte längre trovärdigt vittna om honom som är sann Gud och sann människa. Kyrkans tilltagande okroppslighet är ett osvikligt tecken på hennes sekularisering”, skriver han i den senaste boken Samtidigt.

När den förra boken Som om Gud inte finns kom ut, var det många som hoppades att den skulle bli läst och diskuterad. Har det blivit så?

– Ja, jag tror det, och det i en högre grad än jag trott. Och den har diskuterats i många olika sammanhang, i ett mycket bredare kyrkolandskapet än jag kunde ana.

– Men den nya har det varit mera tyst kring. Fast KG Hammar (tidigare ärkebiskop i Sverige) ringde och bjöd in mig till ett samtal om boken på höstens stora bokmässa i Göteborg. Jag avskyr egentligen mässan, men förlaget låg på och jag har tackat ja…

Har du någon pejl på vad samtalen kring din förra bok har handlat om?

– Nej, och det är som det ska. Men jag vet att några har blivit provocerade och tyckt att ”har han inget positivt att säga om kyrkan?” Då har alla försvar slagit till. Ändå tror jag att många människor fått ett språk för det som de anat och tänkt: Vad är det vi håller på med i kyrkan?

Kan man säga att du med dina böcker sår frö?

– Ja, det tycker jag man kan säga. Jag har ett processinriktat sätt att skriva, precis som att en retreat är processinriktad. Någon har ju sagt att en retreat är en schemalagd kris! Och jag har ju fått höra från många, att ”jag håller på med din bok”. Så tycker jag det ska vara – att man håller på, då händer det något. Jag skriver inte böcker för böckernas skull, jag skriver för att hjälpa människor att följa Kristus.

Prästen och satirtecknaren Kent Wisti skrev för en tid sedan en debattartikel med den provocerande rubriken ”Svenska kyrkan kommer att dö. Och det är bra.” Han hävdade att något måste dö för att något nytt ska kunna växa fram. Håller du med?

– Där har han helt rätt, så är det ju med vetekornets lag, även om jag tycker Wisti verkade lite förvirrad i det han skrev. Problemet för Svenska kyrkan är inte att hon har för lite pengar – hon har för mycket pengar. Den rika kyrkan har mycket att förlora och har svårt att låta något som inte fungerar dö, den fattiga kyrkan väldigt lite att förlora.

Var ser du frö till något nytt?

– I retreaterna. Vi har aldrig tidigare haft sådant tryck av sökande till ABC-retreaterna med långa väntköer. Och när jag möter unga präster och pastorer och andra unga ledare, möter jag en djup förankring som inger hopp. Jag tycker också att man kan se en ny Kristus-hängivenhet bland nya svenskar som låtit döpa sig här, de har något att lära oss.

Är det någon skillnad mellan Sverige och Norge när det gäller sekulariseringen?

– Sverige har gått före, Norge följer efter. Tidigare har det varit så att Norge haft lättare att klara pluralism, så kunde mycket av väckelsen stanna kvar inom Norska kyrkan, det har varit lite mer tillåtet att tycka olika i Norge.

– Och det har gjort att dugnadskulturen kunnat växa fram. Där har vi i Sverige något att lära av Norge.

Sommaren då. Vad tänker du om bibeltimmarna på festivalen?

Har blir tyst och funderar en stund, säger sedan:

– Jag spånar lite fritt och tänker på klosterrörelsen. När ett kloster sekulariserats har man alltid vänt tillbaka till källorna, det är där förnyelsen börjar. Jag tror det är likadant för Korsvei-rörelsen. Om rörelsen vill förnyas, måste man gå tillbaka till källorna och gräva tills man finner källans vatten. Klart, friskt, livgivande och läkande.

Text & bilder: Lasse Bengtsson

Les mer om Korsvei 2017 og temaet "Ta imot", som er utgangspunktet for Magnus Malms bibeltimer på festivalen.

 

Av: Hildegunn Marie Tønnessen Schuff